Thyman

Närmare 100 gäster anmälda via begravningsbyrån.  Tydligen fanns det ett rum för oss anhöriga att vänta i när de övriga människorna fyllde bänkraderna. Jag hade skrivit ett tal men glömt detta i /Västanvik/ Tänkte att det fanns en mening med detta. Men Anders sa bestämt att jag måste säga något eftersom han hade inte förberett något.

Lite hastigt fick jag börja skriva om mitt tal. Kom dock ihåg det mesta, men kortade ner det lite. När vi kom till kapellet började tårarna rinna. Vet inte varför. Kändes bara förtvivlat på nåt sätt. Mamma ville gå och titta på arrangemanget så hon inte skulle få en chock.

Vi satt väl ungefär tjugo minuter i anhörigrummet. Sedan började klockorna att ringa. Sen gick vi in. Jag och Anders med mamma mellan oss. Jag har nästan inget minne av själva entrén i kapellet. Tror jag hade tunnelseende eller något liknande. Jag var så ledsen och kunde knappt andas.

Musiken var dessutom tämligen dyster. Påminde lite om StarWars temat när Darth Wader visar sig.
Officianten Lisbeth Sager inleder akten. Framför oss står kistan med frimurarnas symbol som bårtäcke. Ser fint ut tycker jag. Pappa försökte värva mig flera gånger men jag var bestämt emot det.

Lisbeth fortsätter sedan att hålla minnestalet över pappa. Det hela känns så overkligt verkligt.När det var dags för /Avsked/ spelades melodin /Sov på min arm/ av /Evert Taube/ Så vackert var det, men det måste ha varit körigt för den som spelade orgel och hålla koll på att alla hundra personer hade varit framme.

Begravningskaffet var ett klassiskt och stereotypt sådant. Inte mycket att säga. Var hemma vid 18-tiden och vi åt en gemensam middag. Sedan åkte jag till /Västanvik/ igen.

Varit i Linköping idag. Beställt en ny iPhone 3G S. Inhandlat en nytt armbandsur samt underkläder. Dåligt väder hela dagen. På vägen hem pratar jag med brorsan. Han är på väg till Linköping för att Linna måste till sjukhuset. Vänder om för att göra honom sällskap. Hinner med att åka förbi /Stjärnorp/ för att se att allt är fint och städat där.

Mår inte bra.

Idag har jag varit på bårhuset och svept min pappa. Det var läskigt. Mer än så skriver jag inte...

Idag kom min kompis Lina på besök till självaste Motala. Hur kul som helst. Trodde faktikst inte att hon skulle komma första gången vi pratade om det. Tack och lov hade jag fel för en gång skull. Hämtade henne på tågstationen. Svängde upp till /ICA Maxi/ och handlade lite inför middagen.

Grillning stod på menyn. Efter en delikat måltid åkte vi en sväng med båten. Sedan blev det en akut utryckning för bedömning av ett sår på min brors sambo. Ser jag ut som skärgårdsdoktorn?

Dagen därpå åkte vi till /Borenshult/ och tittade på slussarna och båtarna. Lämnade sedan Lina på samma plats som jag hämtade henne.

Har nu spenderat snart en vecka på landet. Utan internet och knappt mobiltelefon och definitivt ingen kabel-TV.
Trots detta har det varit ganska skönt. Har inte badat ännu men ska göra det innan jag åker hem igen.
I tisdags var vi på begravningsbyrån. Märklig upplevelse. Tänka att jobba med det varje dag. Pelle säger Nej tack !

Vi bytte ut kistan mot en annan men urnan fick bli den som Anders och mamma valt. Stämningen var faktikst lite spänd.
Å andra sidan fick jag flera lektioner i /Vett & Etikett/ Tänk att det är så mycket att tänka på. Egentligen är en begravning som ett bröllop, lite samma koder på nåt sätt.

Följde sedan med mamma hem och åt middag. Lånade hennes internet så man fick blogga lite. Sedan ut till landet, tystnaden och två söta katter.

I går räddade jag och /Degis/ ett liv. När man tänker på det är det ju helt fantastiskt, hur ödet faller sig ibland. Inte så att jag känner att jag vill träffa persoen i fråga och säga; Hej, jag räddade ditt liv, är du tacksam?
Men ändå, det känns märkligt.

Sista uppdraget 00:30 i Kungsträdgården. Åter till stationen strax före 01:00. Inga jobb efter detta. Hade svårt att sova i jourrummet. Så fort jag blundade såg jag pappa ligga där i sängen och jag minns precis hur hela han såg ut.
Skjutsade Moa till /Gåshaga/ för hennes semester börjar nu, precis som min.

Vi hade ett bra samtal jag och /Degis/ För första gången kände jag att någon förstod vad jag menade i ämnet. Kändes bra och han gav mig hopp.

Har städat lägenheten. Katterna känner att något är på gång så båda har gömt sig i tvättkorgen. Jag har packat inför min svåraste resa hittills i mitt liv. Känns inte bra. Imorgon blir båten såld. Skönt. Nu är det bara datorn som ska säljas och lite konst.

Det är varmt i lägenheten. Jag saknar pappa.

Vilket regn det var i natt! Tycker om när det regnar bara man är inomhus. Har börjat ladda inför nattpasset på City nu. Ska jobba med /Degis/. Mycket bra! Pratade med Lina på telefon, första gången på ganska länge för oss i alla fall.
Båten verkar bli såld också så jag måste åka ner till Motala redan imorgon för att förbereda detta.

Idag är det en vecka sedan jag fick beskedet av mamma att pappa är död. Igår kväll och natt låg jag o stirrade på klockan och tänkte, var han medvetslös nu eller hade han hunnit somna in. Låg och räknade för mig själv, styrka, halveringstid och så vidare. Knäppt.

Vaknade med ett ryck strax efter klockan nio i morse. Ungefär samma tid som jag fick samtalet av mamma.
Pratade med Anneli igår väldigt länge. Jag tycker hon är en speciell kvinna, väldigt mjuk och vänlig till sättet. Och så delar ju hon min handikapp-humor. Bara en sån sak va?

Funderar mycket över hur tiden fram till begravningen kommer att bli. Är rädd för att det kommer att bli ett enormt grupp-gråtande och det klarar inte jag. Samtidigt känns det bra att få träffa pappas vänner. Några av dom känner jag ju, men långt ifrån alla. Hans partikamrater till exempel. Hans frimurar vänner, vilka är dom?

Kollade på /Harry Potter/ igår på bio ute i Kista med Peter. Han bjöd mig. Jag somnade redan efter en kvart och vaknade lagom till upplösningen. Var den bra? Inte en aning. Innan hade vi åkt runt för att kolla på bilar, först på /SAAB/ där jag fick ett så kallat skambud för min bil. Sedan vidare till /BMW group/. Vilka priser. Motsvarande årsmodell och miltal på BMW var upp till tvåhundar tusen kronor dyrare. Sjukt tycker jag, men det är en himla fin bil.

Peter berättade en rolig anektdot om en kompis. Han jobbade i hamnen och hjälpte till när båtarna skulle lägga intill. Han ser en enorm lyxyacht komma. I fören står en välbärgad och överförfriskad herre som ropar;

- Flytta på er, arbetarjävlar annars slår jag ihjäl er med plånboken !

Shit Ing-Britt vad roligt sagt! Det är humor på hög nivå tycker jag. Förresten, jag har vunnit 25 kronor på en Trisslott.

Nu åter till livet.

Idag har det varit en bra dag. Sovit bra, känt mig ganska utvilad. Fått en del saker uträttade som återlöst pappas tågbiljetter, ringt lite samtal. Och framför allt, släpat mig till jobbet för att lägga in Anna som vikarie på Contempus Invoice programet. Träffade min chef Kajsa ockå och vi hade ett bra samtal.
Sedan gick jag och Anna och åt på /Tjabba Tai/ och vidare till en glass bar med svindyr glass.

En person har ringt om båten och bjudit 90 000 :- vilket jag tycker är bra. Dock kändes det lite genant att veta så lite fakta om båten. Alla frågor han hade kunde pappa ha svarat på...

Begravningsplaneringen har börjat. Tisdagen den fjärde augusti 2009 klockan 13. Som sten ska vi välja en natursten från landet. Pappa får ha sitt frimurar täcke på kistan. På den ska det stå ett dragspel. I istan ska vi lägga ner hans första dragsepel som han köpte som liten. Han ska ha sina egna kläder på sig och i annaonsen ska jag benämnas som Per och inte Pelle. Jag vill att Skrutten skulle få vara med i annonsen också men det ville inte mamma.

I morgon ska jag träffa Peter i Kista. Sedan får vi se vad som händer. Mina katter mår prima och vet inte om att snart blir det en bilresa till Motala. Vi ska bo i sommarstugan och jag ska fiska lite egen hand.

Slut för idag.

Dagen har varit dålig idag. Jag fick ett raseri utbrott på Moa för en sak hon gjort i all välmening. Jag skäms. Chattat med Lisa på kvällen. Helt uppslukad av min iMac. Pratat med mamma igen i telfon, hon är förstårs fortfarande ledsen. Pratat med Anna också förresten. Trevligt !

Fick för mig att jag skulle åka in till jobbet vid halv sex tiden ikväll. När jag kommit över Lidingö bron kände jag en sån extrem olust att åka till ett sjukhus. U-sväng vid Tegeluddsvägen och raka spåret hem. Har lagt in en annons på Blocket ikväll. Pappas båt ska säljas så fort som möjligt. Hoppas det går vägen...

Åsa från jobbet ringde på kvällen. Hörde lite hur det var och så. Snällt tycker jag. Men vill inte vara ett offer. Det känns lite så att de tycker synd om mig och känner att de måste aktivera mig. Gillar jag NOT ! Anna och jag ska i alla fall ut någon kväll och lyssna på jazz och äta. På torsdag ska jag och Peter kolla på bilar. Tror att jag ska köpa en ny mobiltelefon snart. Min /SE P1i/ har blivit så konstig. Det lutar åt en den nya /iPhone 3Gs/ men man får se. Skattepengarna kommer att gå åt ändå utan att det blir någon utlandssemester i år. Min bil ska in på service och detta kalas kommer att kosta minst 12 000 :-

I morgon är det en ny jävla dag.

Det hela känns så extremt overkligt. Att pappa är död. Anders och mamma är arga på pappa. Jag vet vad ett svek är men livet är mer nyanserat än så anser jag. Själv känner jag att jag är glad att han har det bra nu. Men ledsen att han är utan oss.
Dagen därpå åkte jag själv tillbaka till sommarstugan. Andades in luften som finns där. Tittade ut över sjön från vardagsrummet. Satt i hans TV-fåtölj.

Gick in i rummet där han legat och sovit. La mig på hans plats. Det var ganska hårt eftersom de hade tagit med madrassen på båren. Och hans kudde. Men jag ville att han skulle färdas mjukt på väg in till rättsmedicin i Linköping. På något sätt känns det som jag lever i en pararell tillvaro. Jag är inte glad, inte ledsen.

I natt har jag inte kunnat sova något. Gick upp vid fyra tiden och fortsatte titta på /Heroes/ Har ändå sovit två timmar på morgonen. Åtta olästa SMS på min mobil. De flesta drån AISAB men några från vänner. Har bestämt mig för att skriva till pappas husläkare. Jag har flera frågor till honom. Men jag har också frågor till hans chef. Jag tror att jag kan skriva brevet utan att framstå som en rättshaverist.

Chattat lite med Jossan på förmiddagen. Släpat mig ut för att handla. Orkar inte köra ner bilen i garaget. Imorgon ska Anders och mamma gå till begravningsbyrån. Han som jobbar där är frimurare. Precis som pappa var. På en mindre ort stöter man på varandra vare sig man vill ej inte. Jag kommer ihåg när jag jobbade på lasarettet i Motala. Då träffade man flera av sina gamla klasskamrater som blev opererade.

Det är tomt efter pappa.

 

Sommarstugan var pappas pardis. Med några hundra meter ner till Vätterns strand. Hans båt. Hans vilstol och hans jazzskivor. Bårbilen har kommit. Av erfarenhet vet jag att de som hämtar avlidna människor i hemmet inte alltid är de skarpaste kvivarna i lådan. Jag har hört allt för många plumpa kommentarer. Sett för mycket helt enkelt.

Jag tar tag i pappas kropp och hjälper männen från bårbilen att lägga hans kropp på båren. Hjälper dom att få honom på mitten och ser till att han ligger bra. Tillsammans bär vi ner honom till bilen. Det är tungt. Inte fysiskt.

Jag ser den svarta skåpbilen sakta rulla iväg. Tack och lov fick han ligga som enda kropp där bak. Tårarna börjar rinna igen.

Hej då pappa säger jag högt.

Läkaren från vårdcentralen har kommit. Hans uppgift är att konstatera att pappa verkligen är död. Han hälsar på oss. Jag uppfattar inte hans namn. Han går in i huset. Kommer ut efter tio minuter. Säger hej då och springer till taxin som väntar nedanför. Jag funderar för mig själv. Borde han inte prata med oss? Med mamma åtminstone? Jag går in i huset. En polis kommer mot mig och säger; Ja, det var ju lite tokigt det här. Det här var en ny läkare. Hans första dödsfall i hemmet om du förstår vad jag menar. Han var liksom lite nervös och osäker.

Ilskan stiger inom mig.

- Men han såg väl åtminstone att pappa är död? Det gjorde han, försäkrade polisen.

Ja, jag kallar det förhör. Det kändes precis som ett förhör. Varför hade mamma inte ringt tidigare? När fick du beskedet? När åkte du från Stockholm? Hur dags var du här? Hur fort körde du?

Kom igen!

Du ser ganska samlad ut säger den ena polisen till mig. Är du det? Jag känner mig samlad svarar jag. Följdfråga;
- Men du är väl också ledsen?

Jag har förklarat för mamma vad som kommer att ske. Mamma blir helt ifrån sig. Vad ska grannskapet säga när det stannar en polisbil utanför oss? För det är en vanlig polisbil dom skickar? Jo, jag tror det... Det var det. Mamma sätter sig ute på verandan. Hon vill inte prata med poliserna. Ur stiger två unga poliser. Jag går ner och möter dom. Jag ser på deras axelband att de är nya. Bara en guldfärgad krona.

Jag berättar igen vad som hänt och vad jag vet. De frågar om jag eller vi har rört något. Rört något, tänker jag. Det här är ingen brottsplats era dumma jävlar, tänker jag tyst för mig själv. Ja, kanske har mamma lagt dit en kudde vid pappas hand, för det tycker jag såg lite konstigt ut. Hjälpsam som jag är visar jag var han har sina mediciner.  Dom här har i varje fall inte tagit kol på honom säger jag lite skämtsamt. Jag håller fram hans allergi medicin.

Kling och Klang är två seriösa poliser. Problemet är att dom inte vet vad den andre gör eller har gjort. Dom viskar till varandra;
- Har du med dig kameran?
- Jo.

Jag ställer mig utanför rummet när jag ser kamerablixten lysa upp sovrummet.
- Ta en bild här med, säger den ena.

Man hör hur det knakar i pappas kropp när de ska fotografera. Vad ska vi göra nu? frågar den ena till de andra. Vi ringer IB på LKC. IB betyder inre befäl, och LKC betyder länskomunikationscentralen. Så mycket har jag lärt mig under min tid på ambulansen. En kort paus. Ett telefonsamtal rings. Vi ska visst ta lite mer bilder hör jag den ena polisen säga.

Tvärnit på grusparkeringen nedanför sommarstugan. Snabba steg mot upp mot huset. I soffan sitter min mamma och min bror och håller om varandra. Mamma gråter och säger att han får inte göra så här. Hon kan inte förstå att det som har hänt är verklighet.

- Han ligger där inne säger hon och pekar mot deras sovrum. Dörren är stängd. Gå in Pelle, jag vill inte gå in mer. JAg har sagt farväl, säger mamma.

Jag öppnar dörren, korsdrag uppstår. Pappa ligger med ryggen mot dörren. Täcke upp till midjan. Jag ser fläckarna på ryggen. Likadana som jag sett säkert tjugo gånger tidigare på människor som är utan hopp till livet. Jag lägger min hand på hans sida. Han är sval. Tårarana börjar rinna nedför min kind.

- Pappa? Jag ruskar på honom. Han är stel som en pinne. Jag säger; varför ringde du inte till mig så vi kunde prata om det här. Jag hade kunnat ge dig nytt hopp, pappa. Vi resonerade så bra och min styrka var att sätta pappas oro i rätt proportion till den faktiska livskvalitén. Jag sätter mig i sängen bredvid honom. Kanske i någon minut. Sedan går jag ut till min familj.

Han har lämnat ett brev. Det ligger där på bänken. Jag går dit och läser tyst för mig själv, men förstår inte innehållet. JAg frågar om mamma har ringt 112. Hon svarar att hon ville vänta på mig innan. Jag förstår ingenting.
Jag tar telefonen för att ringa, men Anders säger att jag ska vänta.

Tio minuter senare svarar en kvinna, ett-ett-två, vad är det som har hänt?
Jag vill rapportera ett självmord. Hon ber mig upprepa, jag blir irriterad. Min pappa har tagit livet av sig, säger jag.
Kvinnan som presenterar sig som ett-ett-två frågar om jag vet hur. Jag berättar hur. Kvinnan frågar om någon mer finns där. Jag svarar. Jag förklarar och förklarar.

- Jag kopplar dig till polisen.
- Polismydigheten i Östergötland hör jag en annan kvinna säga i luren.
- SOS vidarkopplar ett samtal, medlyssning sker.

Jag berättar igen. Kvinnan är lugn och vänlig. Hon mer om pappas personnummer. Frågar om adressen stämmer. Jag ger henne en ny adress. Förklarar hur man ska köra från Motala.

-SOS går ur samtalet. Klick.

Den vänliga kvinnan förklarar att de skickar en polis patrull från Motala, säger att det är rutin att göra så. Hon ombesörjer också en politi transport.  

Ledig. Sov morgon ! Väcktes av telefonen strax efter klockan nio. Min mamma i den andra änden. Förtvivlad.
- Det har hänt något förskräckligt. Pappa har tagit sitt liv i natt.
- Var då? frågar jag
- I sommarstugan. I bakgrunden hör jag min bror gråta.
- Jag vet inte vad jag ska göra nu, du måste hjälpa mig Pelle !

Jag ber henne ringa 112 och förklara vad som hänt. Hon upprepar det jag sagt och jag bekräftar det för henne igen. Hon ber mig komma hem så fort som möjligt.

- Finns det något man göra? frågar jag.
- Nej, det finns inget att göra, jag såg direkt att det inte var något att göra säger mamma.

Telefonsamtalet avslutas.

Jag berättar för Moa vad jag fått veta. Hon blir ledsen. Jag känner ingenting konstigt nog. Jag ringer först till Lina och frågar om Anne har semester, efetrsom jag skulle jobbat två nätter på ambulansen, med början inatt. Jag berättar för Lina vad som hänt och hon ber mig ringa till HK. Jenny svarar där. Drar historien en gång till och hon säger bara; Åk hem till din familj så löser vi detta sen. Vilken ängel !

Nästa samtal går till min egen telefon, fastän på jobbet då. Birgitta svarar. Förklarar att min pappa gått bort under natten och att jag måste åka hem. Eventuellt kanske jag inte kommer på måndag heller, jag vet inte...
Hon frågar om han var sjuk eller om det var väntat. Jag berättar som det är. Ringer sedan till min chef Per.
Han tackar för gott samarbete under första sommar perioden och är mycket nöjd med mitt och Marias samarbete och att vi haft verksamheten i fokus.

Återigen berättar jag för Per vad som hänt. Samma frågor, samma svar. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Konstigt.

Stress-packning. Tömning av kattlådan. Lokalisering av två katter. Kattbur upp från källarförrådet. Fem par strumpor, fem par underbyxor. Ska jag välja? Jag har ju faktikst 100 par kalsonger, nej, jag tar en näve H&M kallingar.
Min SAAB 9-5 var nytankad. VROOMMM iväg mot Motala.

Vad jag var trött imorse. Igår var vi på Afterwork på Mälarpaviljongen. Tur att man gick hem redan vid kl 21. Idag jobbar jag kväll, första gången på flera månader. Imorgon är jag ledig men ska jobba på ambulansen på natten och även lördag natt. Kollade på en bil också. Priset var överkommligt men försäkringen skulle kosta 23 000 kr/år. Mindre bra.

Börjar räkna ner till semester nu. Fortfarande ingen resa i sikte. Stackars oss ! Måste fixa en pålitlig kattvakt också till mina små tjejer. Undrar om det finns någon vänlig själ som kan tänka sig det? Hoppas det blir fint väder i helgen så man kanske kan sola lite på eftermiddagarna.

Måste röja lite på mitt kontor också innan jag blir ledig. Hur stökigt som helst.

Nej, nu åter till arbetet.

En sak som jag funderat på ett tag, är var dvärgar köper sin kläder. Jag menar, det finns ju mamma kläder, det finns kläder för maxade BMI:n. Men var ser man kläder för dvärgar? Utan att veta dvärgarnas exakta antal så borde det ju nästan råda monopol för den som nishat sig till dvärgar. Jag brukar se en dvärg på bussen. Jätte söt kvinna, något yngre än mig. Hon har ju helt vanliga kläder på sig. Jag har verkligen försökt att spana in om de har något varumärke synligt, men med föga framgång.

Jag är för blyg för att fråga och skulle framstå som Lidingös byfåne om jag gjorde det. Någon som vet?

Idag har jag känt mig lite dyster på jobbet. Vi har ingen ordinarie chefsjuksköterska på plats utan det är bara vår vårdchef samt jag och Maria som biträdande chefsjuksköterskor. Vi har haft det väldigt bra på jobbet, hunnit jobba i kapp lite saker som blivit liggande. Även fastän Anna är tillbaka på sektionen så känner jag mig nere.

Imorgon är det After work på Mälarpaviljongen. För en gångs skull ska jag faktikst följa med. Har inte bestämt mig om jag ska dricka någon alkohol än.

Idag hade Moa städat lägenheten när jag hem. Blev jätteglad! Imorse när jag gick påminde det mer om en svinstia.
Igår hittade jag en bil som jag skulle vilja ha. 199 000 Kr kostade den. Jag tänker så här; eftersom jag sannolikt inte kommer att få några barn, så kan man ju ha en schyst bil, eller hur? Vet inte vad den kostar i försäkring, men förutsätter att den är svindyr.

Ja, den som lever får se.

Slut för idag.