Thyman

Jag har förklarat för mamma vad som kommer att ske. Mamma blir helt ifrån sig. Vad ska grannskapet säga när det stannar en polisbil utanför oss? För det är en vanlig polisbil dom skickar? Jo, jag tror det... Det var det. Mamma sätter sig ute på verandan. Hon vill inte prata med poliserna. Ur stiger två unga poliser. Jag går ner och möter dom. Jag ser på deras axelband att de är nya. Bara en guldfärgad krona.

Jag berättar igen vad som hänt och vad jag vet. De frågar om jag eller vi har rört något. Rört något, tänker jag. Det här är ingen brottsplats era dumma jävlar, tänker jag tyst för mig själv. Ja, kanske har mamma lagt dit en kudde vid pappas hand, för det tycker jag såg lite konstigt ut. Hjälpsam som jag är visar jag var han har sina mediciner.  Dom här har i varje fall inte tagit kol på honom säger jag lite skämtsamt. Jag håller fram hans allergi medicin.

Kling och Klang är två seriösa poliser. Problemet är att dom inte vet vad den andre gör eller har gjort. Dom viskar till varandra;
- Har du med dig kameran?
- Jo.

Jag ställer mig utanför rummet när jag ser kamerablixten lysa upp sovrummet.
- Ta en bild här med, säger den ena.

Man hör hur det knakar i pappas kropp när de ska fotografera. Vad ska vi göra nu? frågar den ena till de andra. Vi ringer IB på LKC. IB betyder inre befäl, och LKC betyder länskomunikationscentralen. Så mycket har jag lärt mig under min tid på ambulansen. En kort paus. Ett telefonsamtal rings. Vi ska visst ta lite mer bilder hör jag den ena polisen säga.