Thyman

I går räddade jag och /Degis/ ett liv. När man tänker på det är det ju helt fantastiskt, hur ödet faller sig ibland. Inte så att jag känner att jag vill träffa persoen i fråga och säga; Hej, jag räddade ditt liv, är du tacksam?
Men ändå, det känns märkligt.

Sista uppdraget 00:30 i Kungsträdgården. Åter till stationen strax före 01:00. Inga jobb efter detta. Hade svårt att sova i jourrummet. Så fort jag blundade såg jag pappa ligga där i sängen och jag minns precis hur hela han såg ut.
Skjutsade Moa till /Gåshaga/ för hennes semester börjar nu, precis som min.

Vi hade ett bra samtal jag och /Degis/ För första gången kände jag att någon förstod vad jag menade i ämnet. Kändes bra och han gav mig hopp.

Har städat lägenheten. Katterna känner att något är på gång så båda har gömt sig i tvättkorgen. Jag har packat inför min svåraste resa hittills i mitt liv. Känns inte bra. Imorgon blir båten såld. Skönt. Nu är det bara datorn som ska säljas och lite konst.

Det är varmt i lägenheten. Jag saknar pappa.