Thyman

Sommarstugan var pappas pardis. Med några hundra meter ner till Vätterns strand. Hans båt. Hans vilstol och hans jazzskivor. Bårbilen har kommit. Av erfarenhet vet jag att de som hämtar avlidna människor i hemmet inte alltid är de skarpaste kvivarna i lådan. Jag har hört allt för många plumpa kommentarer. Sett för mycket helt enkelt.

Jag tar tag i pappas kropp och hjälper männen från bårbilen att lägga hans kropp på båren. Hjälper dom att få honom på mitten och ser till att han ligger bra. Tillsammans bär vi ner honom till bilen. Det är tungt. Inte fysiskt.

Jag ser den svarta skåpbilen sakta rulla iväg. Tack och lov fick han ligga som enda kropp där bak. Tårarna börjar rinna igen.

Hej då pappa säger jag högt.